Category Archives: Skottbenken i faglitteraturen

Skottbenken i «Lærebog i bygningskunsten»

Eg har gjort eit poeng av at skottbenken ikkje har kome med i faglitteraturen i snikkarfaget eller tømrarfaget. Det er mogleg det vert «sant» om eg repeterer det mange nok gongar og ikkje tar meg bryet med å sjekke med denne faglitteraturen? Om ein slår saman faglitteraturen i våre nordiske land så blir det fort ein del bøker som ein kan leite gjennom på søk etter skottbenken. Eg har gjort ein del tekstsøk i digitaliserte versjonar av nokre av desse bøkene. Så langt har eg ikkje fått treff på skottbenk, rettbenk eller strykebenk i dette materialet. Eg har då gått vidare og lest gjennom det som er skrive om golvbord. Sanneleg vart det ikkje napp på dette, og eg må moderere mine påstandar om at skottbenken er fråverande i faglitteraturen.

Theodor Broch gav ut «Lærebog i Bygningskunsten» i Christiania (Oslo) i 1848. Boka er gjerne halde fram som den første norske læreboka i husbygging. Broch var norsk og hadde militær utdanning frå Noreg, men han hadde offentlege stipend for å reise og studere militær byggekunst i Tyskland, Frankrike, Østerrike, Belgia og Nederland. Han baserte nok mykje av både tekstinnhald og illustrasjonar på utanlandsk faglitteratur. Det er tydeleg at øksene han har teikna er meir i tråd med tyske og danske økser enn med samtidige norske økser. Det er grunn til å vere kritisk til kor vidt boka representerer norske tradisjonar, eller om det er mykje påverknad frå utanlandsk faglitteratur? Likevel er boka ei tidleg og viktig kjelde som tar for seg mange nyttige detaljar som ikkje er med i nyare fagbøker.  Om bord og plankar skriv han:

«§410. Bord og Planker som ved Hjælp av Hövlen ere jevnede paa deres brede Sideflader, kalder man hövlede; er de hövlede paa de smale Kanter siges de at være strögne. Dette siste er nödvendigt ved Bord eller Planker, som lægges Side om Side, thi elles ville de aldrig slutte tæt til hinanden. Strygningen udføres sædvanlig paa Fugbænken (Fig. 65), paa hvilken Bordet eller Planken holdes opretstaaende mellom Aagerne ab og cd ved Kilerne m, m. Al Hövling sker först med en kort Hövel (Skrubhövlen), hvorved Bordene eller Plankerne kun blive grovt tiljevnede (skrubhövlede); siden fuldföres planeringen med en finere, lang Hövel (Slethövlen, Oxhövlen, Stryghövlen).» (Theodor Broch, «Lærebog i Bygningskunsten», 1848)

Skisse av Fugbænk frå "Lærebog i Bygningskunsten" av Theodor Broch, 1848.
Skisse av Fugbænk frå «Lærebog i Bygningskunsten» av Theodor Broch, 1848. Skissa er med i ei eige bok som har med alle planer som det er henvist til i teksten i boka.

Illustrasjonen av Fugbænken i boka til Broch har litt til felles med benken som K. Gjesme i Lærdal har teikna. Også nokre av benkane som beskrive frå Sunnmøre kan ha fellestrekk med denne benken. I staden for lange bord som ein klemmer saman er det ein ås som kanten på bordet som skal høvlast ligg på. Korleis «stryghövlen» har sett ut er vanskeleg å seie sidan den ikkje er illustrert eller forklart nærare. Det kan vere ein lang høvel. Det er mogleg at Fugbænken til Broch fanns i fleire variantar, også med rettbord på sida slik som K. Gjesme har teikna? Slik han er forklart i tekst og skisse har ein ikkje noko form for rettbord som ein eventuell skottokse kan brukast saman med. Arbeidshøgda er 2 fot, ca 62,75 cm. For høvling av 8″ – 10″ breie bord så gir det ei høveleg arbeidshøgd samanlikna med det som er vanleg på andre typar skottbenkar.

Vidare i teksten forklarar Broch om pløying av bord.
Vidare i teksten forklarar Broch om pløying av bord. frå «Lærebog i Bygningskunsten» av Theodor Broch, 1848.
Skisse 206 frå planverket til "Lærebog i Bygningskunsten" av Theodor Broch, 1848.
Figur 206 frå planverket til «Lærebog i Bygningskunsten» av Theodor Broch, 1848.

Fogbock, Sverige sitt svar på skottbenken

I heftet "Byggnadssnickaren på landet" av J. M. Bong frå 1888 er det med nokre teikningar og forklarande tekst på Sverige sitt svar på skottbenken, fogbocken.
I heftet «Byggnadssnickaren på landet» av J. M. Bong frå 1888 er det med nokre teikningar og forklarande tekst på Sverige sitt svar på skottbenken, fogbocken.

Det har etterkvart dukka opp mange norske skottbenkar som vi har fått gleda av å sjå her på bloggen. Ein del litteratur, både eldre og nyskrive har også kome til etterkvart. Det har derimot vore labert med innspel frå vårt naboland i aust, Sverige. Eg har difor sett meg nøydd til å sjølv legge fram litt av det som faktisk finnast av svensk litteratur som omhandlar skottbenken. I boka «Byggnadssnickaren på landet, en handledning vid innläggning av golf och paneler, förferdigande av trappor, fönster och dörrkarmar, olika slags dörrar, veranda m m, äfensom åtskilliga därtil behöfliga hyflar m fl verktyg.» (J. M. Bong, 1888) er det, som vi skulle vente, med eit avsnitt om skottbenken, eller «en mekanisk fogbock» som den blir kalla. Nedanfor gjengir eg teksten som Bong har skrive for å forklare bruken.

Snitt av mekanisk fogbock frå boka til J. M. Bong.
Snitt av mekanisk fogbock frå boka til J. M. Bong.
En mekanisk fogbock

«För at lätta hopfogningen af bräder och plank kan man göra sig en fogbock, hvilken är af mycken nytta, särdeles för den som är ovan vid dylikt arbete. Fig. 1 visar en af de båda fotställningarna, sedd från änden, och fig. 2 fogbocken, sedd från sidan. Stolparna a a göras 1 aln 4 tum långa och 4 tum breda. De inntappas i ett understycke b, i den ställning fig. 1 utvisar. Hålen i detta understycke göras dock så stora att stolparne kunna skjutas ett stycke emot eller ifrån hvar andra. Sedan upphyflas ett par plankor c c, af 8-9 tums bredd samt minst en fots större längd än det virke, som skall fogstrykas (utriktas), och i dessa plankor inskäras ställningstolparne ½ tum djupt, ungefär 2 alnar från änden. Att stolparne i öfre änden skola inskäras och afsneddas så att plankorna bliva rätt uppstående, synes af fig 1. När detta är gjordt, fästas plankorna med grof spik och nu göres en skruf, d, med skrufmutter, e, så at fogbocken kan hopskrufvas samt af öfvad person riktas på öfre kanten. 

Anm, Det säger sig sjelft, att derest icke plankorna äro fullkomligt raka, kunna icke heller fogarne, som strykas, bliva det. 

Härefter fastskrufvas, på en vanlig oxhyfvel, en brädbit af ½ tums tjocklek på hvardera sidan om jernet. Sätter man nu in ett bräde i fogbocken, så att det står ¾ tum högre än plankorna, så måste man borthyfla ¼ tum, innan de å hyfveln anbragta listerna komma att hvila på kanterna af fogbockens plankor. Då hyfveln icke vidare kan skära några spånor, är brädet parallelt med kanterna af fogbockens plankor och följaktligen rakt, dernest plankorna blifvit ordentligt tillriktade. 

Det torde ligga i öppen dag, att denna fogbock är af stor nytta, synnerligast vid innredning af byggnader, innläggning af golf och paneler m. m., enär helt och hållet ovana personer i den kunna fogstryka bräder lika bra som gamla timmerarbetare. Man måste dock naturligtvis tillse, att fogbocksplankorna så väl å öfre som undre kanten väl sluta intill brädet; men skulle de icke göra detta, i fall något gröfre virke innsättes, så upphuggas endast hålen på fotstyckenas yttre sidor och kilar insättas i stället å de inre sidorna.» (J. M. Bong, 1888)

I teksten er det brukt alen og tommar, dette er dei eldre svenske verktum der ein slik er 24,74 mm, det er 24 tommar i ein alen. Bong gir ei inngåande forklaring på konstruksjonen og bruken av fogbocken. Forklaringa hans er så detaljert at det verkar som om han har ein del erfaring med bruken av slike, enten på eige hand, eller at han har fått ei grundig innføring i emnet.

I boka «Byggnadsarbetarminnen», ei samling av forteljingar av handverkarar som var yrkesaktive sist på 1800-talet og først på 1900-talet, er også nemninga riktbock med. «Vad som särskilt vackte min uppmärksamhet var att aldrig bönderna kanta plank och bräder vid sågen, det fick vi stå och kanta med yxa efter kritsnöre och sedan rikta i riktbock. «(Rehnberg, 1950) Her er det ikkje innlysande at høvlinga vart gjort med ein okshøvel med meiar slik som Bong beskreiv, men det er truleg. Andre av svara i denne boka beskriv ein langhøvel som er 1 ½ alen og som var brukt til slik retting. Då har dei ikkje skrive noko om ein særskilt riktbock eller innretning som var brukt til dette. Det er i så fall ikkje nødvendig med dei lange rettborda som fogbocken til Bong har.

I boka «Dalby i gamla tider», frå Karl L:son Bergkvists uppteckningar, er nemninga fogbängk med. «Fogbängk: två långa kantställda plankor på träbockar, mellan vilka plankan som skulle hyvlas ställdes på kant och en oxhyvel (oxhøvvel), på undersidan försedd med två tunna lister ute vid kanterna, drogs efter plankans kant tills listerna berörde stödplankorna. Den användes vid kanthyvling av golvplankor.» (Bergkvist, 1999) I boka er det lagt vekt på lokal uttale av orda og derfor er nemningane skrive i ei form som er nær uttala. Det er mykje som er veldig likt slik eg er vant til frå Norsk. Skrivemåten «fogbängk» kunne sikkert endrast til «fogbänk» for å gjere det litt lettare. Boka eit resultat av eit stort innsamlingsarbeid i tida 1948-1968 gjort av skogsarbeidaren Karl L:son Bergkvist.

Eg håpar vi får innspel frå våre svenske vener som sikkert har fleire kjelder og andre nemningar på skottbenken?

Kjelder

Bergkvist, Karl L:son, «Dalby i gamla tider», Kulturkoppra, Falun, 1999

Bong, J. M., «Byggnadssnickaren på landet», 1888.

Rehnberg, Mats, «Byggnadsarbetarminnen», Nordiska museet, 1950